Nordisk spelmusik har fått ett rejält uppsving de senaste åren. Kanske är det den råa naturen, de långa vintrarna eller bara en särskild känsla för melankoli och mysterium som gör att nordiska tonsättare sticker ut. Oavsett anledning – det finns gott om namn att hålla koll på. Här kommer några av de mest spännande kompositörerna att följa, plus några oväntade inslag. Du kanske redan känner igen melodierna, utan att ha vetat vem som låg bakom. Många gånger bär musiken på en ton av något uråldrigt och vilt, där traditionella influenser möter moderna ljudlandskap. Det är just i det mötet som magin uppstår, och det är därför nordisk spelmusik har fått sådan genomslagskraft även internationellt.
Stjärnklart: Jesper Kyd
Danskfödde Jesper Kyd är nästan lika känd bland gamers som karaktärerna han tonsatt. Han har satt ljudbilden till spel som Assassin’s Creed och Hitman. Det är svårt att tänka sig Ezio utan Kyds stråkar och digitala viskningar. Hans musik har en sorts filmisk känsla – ibland är det nästan som att stå mitt i ett snöfall och höra vinden vina (fast man bara sitter hemma med hörlurar). Kyds arbete sträcker sig också utanför spelvärlden, med insatser inom film och tv, men det är hans förmåga att skapa en känsla av plats och identitet i spel som verkligen imponerar. I Assassin’s Creed II är det till exempel hans stycke ”Ezio’s Family” som blivit ikoniskt och återanvänds i flera delar av serien – ett bevis på musikens kraft att bära berättelser och känslor vidare. Han experimenterar ofta med att blanda klassiska orkesterljud med elektroniska element, vilket ger hans kompositioner en unik nerv och modernitet som få andra mäktar med.
Den nordiska tystnaden: Petri Alanko
Finska Petri Alanko har kanske inte blivit ett hushållsnamn, men hans musik har verkligen satt avtryck. Kolla in soundtracket till Alan Wake eller Quantum Break. Han blandar elektroniska ljud med dova pianon och smygande stråkar – det känns ibland mer Twin Peaks än Helsingfors. Snacka om att få gåshud av enbart ljud. Alanko är mästare på att bygga upp långsamma, krypande spänningstoppar som drar in spelaren i berättelsen. I Alan Wake används musiken nästan som en karaktär i sig själv, där varje ljudval förstärker känslan av isolering och mystik. Han har även arbetat med liveinspelningar och samarbetat med andra nordiska musiker för att skapa ännu mer komplexa och stämningsfulla ljudlandskap. Genom att ofta använda sig av oväntade rytmer och harmonier får han spelaren att ständigt vara på tårna, aldrig helt säker på vad som väntar bakom nästa hörn – precis som i de spel han tonsätter.
Svenskt vemod med Elvira Björkman & Nicklas Hjertberg
Svenska Elvira Björkman och Nicklas Hjertberg är duon bakom Two Feathers. De har jobbat med titlar som Battlefield 1 och Metal: Hellsinger. Deras musik är både rå och storslagen, ibland med inslag av gammal svensk folkmusik. Det blir en slags musikalisk smältdegel – och visst är det något speciellt med att höra en nyckelharpa mitt i ett digitalt slagfält? Duon är särskilt skicklig på att kombinera traditionella instrument, som fiol, flöjt och nyckelharpa, med tunga elektroniska beats och moderna orkesterarrangemang. I Metal: Hellsinger har de till och med samarbetat med internationella metalartister, vilket ger deras soundtrack en unik cross-over-känsla. Samtidigt återkommer ofta en känsla av nordiskt vemod och eftertänksamhet, något som ger musiken en extra dimension. Det märks att de vågar experimentera och tänja på genregränser, vilket gör att deras musik sticker ut och lämnar avtryck långt efter att spelet är slut.
Mörka toner från Norge: Simon Poole
Simon Poole är kanske inte det första namnet man nämner, men hans arbete med Funcoms spel (Conan Exiles, The Secret World) har fått många att haja till. Han bygger ofta upp stämning med enkla, återkommande motiv – ibland kan det vara en ensam flöjt eller ett dovt slagverk som sätter hela scenen. Det är lätt att känna sig lite vilsen, men på bästa sätt. Poole arbetar mycket med att skapa en känsla av rymd och tomhet, där tystnaden ibland är lika viktig som själva musiken. I The Secret World används subtila ljudtexturer för att förstärka känslan av mystik och fara, medan Conan Exiles bjuder på mer bombastiska, nästan filmiska teman med inspiration från både nordisk och österländsk mytologi. Hans soundtracks har blivit hyllade för sin förmåga att förstärka den narrativa upplevelsen, och det är just denna känslighet för stämning som gör hans musik så minnesvärd. Poole visar att ibland är det de små, återhållsamma detaljerna som verkligen gör skillnad.
Lite snö på toppen: Frida Johansson
Det vore nästan brottsligt att inte nämna nya stjärnskott. Frida Johansson har på kort tid blivit ett namn att lägga på minnet, särskilt efter hennes arbete med Lost in Random från svenska Zoink Games. Hennes musik är lekfull och lite vriden – som att vandra genom en sagoskog där träden kan börja dansa när som helst. Vem vet vad hon hittar på härnäst? Johansson vågar ta ut svängarna och bjuder ofta på oväntade melodier och instrumentval – ibland känns det som att lyssna på ett gammalt urverk som plötsligt börjar sjunga. I Lost in Random kombinerar hon klassiska sagoteman med elektroniska inslag och överraskande rytmer, vilket ger spelet en unik identitet. Hon har även börjat teama upp med andra kreativa krafter inom den nordiska spelvärlden, så vi lär garanterat höra mer från henne framöver. Frida visar att nästa generation kompositörer är lika experimentell som självsäker, och hennes musik öppnar dörren till helt nya ljudvärldar.
Varför just Norden?
Visst, det finns fantastiska spelkompositörer från hela världen. Men det är något särskilt med nordisk spelmusik. Kanske beror det på klimatet eller den där känslan av att vara långt bort från storstadens brus. Eller så är det bara en slump att så många starka röster kommer härifrån. Det sägs ibland att nordisk musik låter som en blandning av frost och eld. Och ja, det är ganska träffande. Många kompositörer vittnar om hur naturen, årstidernas växlingar och den nordiska folksjälen påverkar deras skapande. Det är inte ovanligt att höra influenser från traditionell folkmusik, men med en modern twist. Samtidigt finns ofta en känsla av ensamhet eller frihet, något som avspeglas i både tystnaden mellan tonerna och de stora, svepande melodierna. Kanske är det just kontrasterna – mellan ljus och mörker, mellan det gamla och det nya – som gör nordisk spelmusik så speciell och så lätt att känna igen, även på andra sidan jordklotet.
Snabbkoll: Fler namn att spana in
- Olov Johansson (Unravel) – mjuka, akustiska toner som känns som svensk sommar. Hans spel med nyckelharpa och gitarr fångar en känsla av nostalgi och barndom, och ger spelet en varm, nästan poetisk inramning.
- Einar Selvik (Assassin’s Creed Valhalla) – vikingakraft med rötter i Wardruna. Selvik har gjort sig känd för att använda autentiska, historiska instrument och sångtekniker, vilket ger soundtracket en rå, uråldrig känsla som passar perfekt till Valhallas värld.
- Martin Stig Andersen (Inside, Limbo) – ödesmättad minimalism som dröjer sig kvar. Andersen jobbar ofta med fältinspelningar och ovanliga ljudkällor (som mikrofoner placerade inuti döda djurkroppar!), vilket ger hans musik en suggestiv och ibland obehaglig dimension.
Så när du spelar nästa gång – lägg märke till musiken. Kanske är det ett stycke nordisk själ du hör i bakgrunden, som viskar eller vrålar, beroende på vad spelet kräver. Och glöm inte att kolla upp kompositörerna. Ibland är de den verkliga huvudpersonen. Det är ofta i musiken som spelets känslor bor, och ibland ger den mer djup än själva handlingen. Så nästa gång du grips av stämningen i ett nordiskt spel, låt dig svepas med – och kanske upptäcker du en ny favoritkompositör på köpet.